Social dumpning är ett otyg där rikare, i regel även större, kommuner ”hjälper” sina mest utsatta
kommuninvånare att söka bostad i en annan kommun. Det rör sig då ofta om kommuninvånare som
inte enbart har problem med ekonomin. Utan även med missbruk och psykisk ohälsa.
Effekten av detta blir att kommunen dumpar de invånare, som är i mest behov av olika stöd, till
andra kommuner. Detta är svårt att stoppa på laglig väg. Kommunallagen säger tydligt att varje
invånare har rätt att söka bostad i vilken kommun man vill.
Men, här får som sagt de utsatta ”hjälp” att söka sig till annan kommun. Det är med andra ord
kommunen som trycker på för att ”bli av” med kommuninvånare som kostar i både resurser och rena
pengar. Trots att personen ifråga inte vill flytta.
Man ställer ofta villkor till den utsatte. Villkor som säger att en flytt är ett måste för fortsatt stöd. Det
är då inte längre en ”välvillig rekommendation”. Gränsen mellan ”hjälp” och tvång är hårfin. Enligt
en statlig utredare är social dumpning olagligt. I synnerhet när det rör sig om fall där den utsatte får
krav riktade mot sig för fortsatt ekonomiskt och socialt stöd.
En rikstäckande undersökning om social dumpning har nyligen gjorts av Statskontoret (Statskontoret
är en myndighet som på regeringens uppdrag genomför utredningar, utvärderingar och uppföljningar
av bl.a. statlig och statligt finansierad verksamhet samt övergripande frågor om den offentliga
förvaltningens funktionssätt.) I denna undersökning medgav hälften av de värmländska kommunerna
att man har erfarenhet av social dumpning. 15 av 16 värmländska kommuner svarade i
undersökningen.
Denna fråga är lika viktig som aktuell så givetvis är det flera kommuninvånare som undrar hur det
står till med denna fråga i just vår kommun.
Så mina frågor till socialnämndens ordförande lyder:
Hur ser det ut i vår kommun när det gäller social dumpning? Har andra kommuner utfört social
dumpning hos oss eller har vi gjort det samma gentemot andra kommuner?
Vad gör man för att förhindra social dumpning?